Ohita navigointilinkitLukukeskus-logo
 Översikt | Sök hjälp
 
 Första sidanEvenemangLäskampanjerTidningarFörfattarbesökOrganisation 

Tips 2010

Läscentrum_logo

MATERIAL FÖR LÄSVECKAN 2010

Från ord till bild



MANUSFÖRFATTARENS ARBETE

Manusförfattaren hittar på och skriver vad som händer i en film eller en tv-serie. Det är manusförfattaren som skapar berättelsen och personerna. Han berättar vad personerna gör och säger. Det är manusförfattaren som bestämmer hurdana val personerna gör när de råkar ut för överraskningar.

En manusförfattare återger inte bara händelserna i filmen i ord, utan han ger också liv åt berättelsen med bilder. Man kan säga att en bok berättar saker, medan filmen visar dem.

Resultatet av manusförfattarens arbete är manuskriptet eller manuset. Det är utgående från manuset som regissören, filmaren, redigeraren och skådespelarna gör sitt arbete. En färdig film är alltid resultatet av många personers samarbete.

En situation i manuset som äger rum vid ett bestämt tillfälle på en viss plats, kallas för en scen. Det finns alltid en vändpunkt i varje scen. Efter en vändpunkt är ingenting som förut.

Förändring är viktigt i alla filmberättelser. Oftast är det så att huvudpersonens liv förändras på ett avgörande sätt någonstans i filmen.

I filmen måste allt finnas med, som åskådaren behöver veta för att förstå den historia som berättas och de personer som finns med. Man delar inte ut manuskriptet till publiken. Ett välskrivet manus är roligt att läsa. På webben finns många kända manuskript bl.a. på adressen www.simplyscripts.com. På google kan man skriva sökorden script, movie script, screen play.

Det finns inte så många manusförfattare i Finland, men de blir fler. På Konstindustriella högskolan och vid t.ex. Borgå folkakademi kan man få undervisning i hur man skriver manuskript.


DAGHEM

1. FÖRFATTARE OCH AKTÖRER

Dela in barnen i två grupper. Den ena gruppen hittar på en kort berättelse eller scen, som en vuxen skriver ner. Det behöver bara finnas några personer i berättelsen och handlingen kan ske på dagisgården eller på ett ställe man fantiserar om. Det enda som krävs är att det finns en början, en mitt och ett slut.

När man fått ihop till en liten berättelse och fått den nerskriven, berättar någon från personalen den för den andra gruppen, skådespelarna. De barn, som varit med om att hitta på berättelsen måste nu dra sig tillbaka, de får inte ha synpunkter på hur den ska framföras, utan skådespelarna får själva tolka den på sitt sätt.

Sedan kommer man till föreställningen. Publiken är de barn, som hittat på berättelsen och de får nu se hur deras historia tolkats.

Grupperna kan sedan byta uppgifter.

Efteråt kan man fundera på följande saker:
Hur kändes det att se sin egen berättelse framförd?
Förändrades berättelsen? På vilket sätt?
Vad var roligare, att hitta på berättelsen eller att spela upp den?

2. JÄMFÖRELSE: BÖCKER OCH FILM/TV-SERIER

Många populära barnböcker har blivit film och/eller tv-serier. Läs någon filmatiserad barnbok och jämför boken med filmen. Diskutera.

Vad kommer till, när man gör en film av en bok? Vad lämnas bort?
Vad var det bästa i boken? i filmen?
När du hör en bok läsas, föreställer du dig den annorlunda än det visas i filmen?
Är personerna likadana i boken och i filmen? Är stämningen likadan?

Böcker och filmatiseringar man kan jämföra är till exempel Mumin, Rölli och Nalle Puh.


LÅGSTADIER

1. SAGOR I MÅNGA VERSIONER

Många gamla sagor har blivit Disney-filmer och böcker, så att historien har förändrats. Oftast har sagorna ändrats så att filmversionen är snällare än den ursprungliga sagan. Gamla sagor är ofta rätt kusliga och där kan finnas skrämmande händelser.

Läs några gamla sagor i originalversionen (till exempel Bröderna Grimm) och jämför dem med Disneyfilmer eller Disneyböcker som gjorts utgående från filmerna.

Hur har de ändrats? Vilken version är bättre?

Exempel:
Den lilla sjöjungfrun (H. C. Andersen) (Disney: Ariel - Den lilla sjöjungfrun)
Askungen
Den fula ankungen (H. C. Andersen)
Aladdin (ur Tusen och natt)
Skönheten och odjuret (fransk folksaga)
Snövit
Hans och Greta
Rödluvan


LÅGSTADIUM/HÖGSTADIUM

1. Iakttagelser

En manusförfattare iakttar hela tiden sin omvärld. Bara genom att observera omgivningen kan man lära sig göra autentiska rollfigurer, som publiken tycker är trovärdiga.

Uppgift:
Gå ut på en promenad, antingen ensam eller i par. Se er omkring. Hurdana människor ser ni? Välj en förbipasserande som ni observerar. Ni behöver inte fråga henne/honom om någonting, ni bara tittar när ni går förbi.

När ni kommer tillbaka till klassen ska ni skriva ner allt ni kommer ihåg av vad ni såg. Var det en man/kvinna, pojke/flicka? Hur gammal var hon eller han? Hur var hon/han klädd? Skor? Vad gjorde han/hon? Sa hon något? Om hon pratade, vad sa hon? Verkade hon vara glad eller ledsen? Såg hon er? osv.

På basen av vad ni såg: hurdan människa tror ni den förbipasserande är? Fantisera så mycket ni kan om henne. Personlighet? Yrke? Vad baserar ni era antaganden på? OBS. Ni kan inte veta om ni har rätt och det är inte heller så viktigt. Det viktiga är att lägga märke till olika saker och dra slutsatser av det man ser.

2. BERÄTTA I ORD OCH BILD

I en bok kan det stå, att ”Här går en flicka, som blir retad i skolan”. I en film måste man visa samma sak. Om man bara ser en flicka som går kan man inte veta om hon blir retad eller inte. Det lättaste sättet är förstås att ha en berättarröst som avslöjar saken, men en sådan film blir lätt tråkig att se på. Därför är det bättre att visa det i handlingen. På bilden händer det alltså något som avslöjar saken för publiken. T. ex. Någon slänger snö i nacken på flickan eller retar henne.

Då väcks också frågan hur flickan reagerar? Försvarar hon sig? Springer bort? Börjar hon gråta?

Uppgift 1:
Skriv en kort scen där det kommer fram att flickan blir retad i skolan.
Vilken händelse eller vändpunkt avslöjar att hon blir retad? Det ska ändå göras utan att vi hör flickans tankar eller en berättarröst som säger det. Skriv bara ner vad som händer, vad personerna gör och säger.

Skriv alltså bara ner en scen, ni behöver inte berätta flickans hela historia.

Fler situationer/scener, som du kan berätta med bild och ljud:
- En flicka/pojke övervinner sin rädsla och gör något, som hon/han inte tidigare vågat göra.
- En pojke möter en flicka och blir förtjust.
- En flicka/pojke gör bort sig framför klassen.
- Ett sällskapande par går skilda vägar.
Du kan hitta på mera själv...

Uppgift 2:
Läs igenom scenerna i den föregående uppgiften och skriv om dem, utan repliker. Personerna i berättelsen talar inte, men handlingen avslöjar allt som händer. Hur kan man berätta så att publiken förstår vad som händer?

Nu har vi kommit till kärnan: hur man berättar i bilder. Prova någon gång på att se på en film eller tv-serie utan ljud (och utan text!) och du kommer att märka att du förstår det mesta.

3. ATT SKAPA EN PERSON

Manusförfattaren ska känna sina personer så bra att hon vet hur de pratar, hur de klär sig, hur de dricker kaffe eller hurdan musik de tycker om. Så måste man förstås veta hur gamla de är, vilket kön de har, var de bor och vad de arbetar med eller var de studerar, hurdan barndom och föräldrar de haft osv.

I film och på TV visas allt det här genom handlingen och med replikerna. Oftast visas det genast i början av berättelsen i några scener hurdana personer det är man berättar om. Det kan i all enkelhet vara att det visas hur historiens hjälte smeker en hund, medan skurken sparkar den.

Uppgift 1: Hitta på och planera en rollperson.
Tänk så noggrant som möjligt ut hurdan rollpersonen är.
Namn? Kön? Ålder? Hobbyer? Personlighet? Vad är din rollfigur rädd för? Vad älskar han? Hurdana föräldrar har han? osv.

Uppgift 2. Presentera din rollfigur.
Presentera den rollfigur du har planerat. Beskriv vad du har på dig, tala med hans röst och stil osv.
Dina klasskamrater ställer frågor och du svarar så som rollfiguren svarar.
Förstår de andra hurdan din rollfigur är?
Tycker de att du är trovärdig?
Påminner han om någon person som finns i verkligheten?

4. FANTASYLITTERATUR

Många populära fantasyfilmer baserar sig på en bok. T. ex de här:

SAGAN OM RINGEN
NARNIA
TWILIGHT
HARRY POTTER

Läs boken och se på filmen. Om du kan få tag i filmmanuset, bekanta dig med det. Jämför boken med filmen.

Vilka partier ur boken gör sig bra på film? Vilka passar inte bra? Varför?

Det skulle ha varit svårt att filmatisera böckerna utan modern teknik. Vad tycker du om specialeffekterna (bilder som redigerats med datorns hjälp osv.).

Vad finns i boken, som man inte tagit med i filmen? Eller finns det sådant i filmen, som inte fanns i boken?

Om du sett filmen först, hur påverkar det vad du tycker om boken?

4. PARODIER

Manusförfattare hittar ofta på personer och berättelser för att roa sin publik. Tänk på humorserier och parodier.

Fundera på hur en rolig figur beter sig och hurdan han/hon är.
Hur är han klädd? Hurdant hår har han? Har han glasögon?

Ofta upprepar han sig, vad är det han upprepar?

Vad är det som får en att skratta? Vad får dig att skratta?
Ofta sägs det att sådant som känns spännande eller sådant som man är rädd för, också är sånt som man skrattar åt. Stämmer det?

Hitta på en egen karikatyr. Du kan samla kläder hemifrån eller från skolan. Roliga hattar osv. Lek och spela upp hurdana sketcher för varandra.


HÖGSTADIER

1. REALITYSERIER

Det finns realityserier av de mest skilda slag, men en sak är gemensam: här uppträder vanliga människor som hamnar i intressanta situationer.

Realityserier har en manusförfattare. Manusförfattaren väljer ut de tävlande, planerar uppgifter för dem och deltar med att redigera, dvs. klippa det färdiga programmet. De situationer tävlingsdeltagarna hamnar i har alltså planerats i förväg, fast reaktionerna man ser är äkta.

Det finns mycket mera material i realityserierna än det man ser i det färdiga programmet. Man väljer ut det material som ger en viss bestämd bild av deltagarna. Deras egenskaper förstärks: de snälla blir ännu snällare och de elaka ännu elakare.

Uppgift 1 : Diskutera hur man gör manus till realityserier.
Diskutera hurdana realityserier du själv ser på.
Fundera på vad manusförfattaren gör i de här serierna och varför
Hur gör man ett manus om verkligheten? Hurdana val gör man?
Hurdana tävlingsdeltagare väljer man? Hurdana deltagare skapar ett drama?

Uppgift 2: En egen realityserie
När man planerar ett nytt tv-program gör man först ett koncept. I konceptet finns tv-programmets idé i ett nötskal. Där kommer det fram vilken genre (drama, polisserie, reality...) det är frågan om. I konceptet presenteras programmets centrala idé.

Hitta i en grupp på ett eget koncept för en realityserie. Serien kan vara en tävling eller doku-såpa. Hurdana tävlingsdeltagare väljer du? Hurdanma uppgifter hittar du på åt deltagarna?


GYMNASIUM/YRKESSKOLA

1. SERIER OCH FILMER

Man utgår ofta från att det är lättare att göra en film av en serie än av en bok. De flesta actionserier har dramatiserats för tv eller film. I och med datoranimationerna har de här övernaturliga hjältarna gjort ny comeback.

Bekanta dig med någon av de här serieklassikerna:
Batman
Superman
Spiderman
X-men
Hellboy
Sin City

Uppgift 1: Seriefigurens utveckling
Bekanta dig med någon seriefigurs historia, på wikipedia finns mycket material. Vem har skapat gestalten? När?
Världen runtom serien har förändrats, hur har seriefuguren ändrats genom åren? Vad tror du förändringarna beror på?
Vad är seriens grundidé? Har den förändrats? Fundera särskilt på seriens hjälte, hur har han förändrats? Har konstellationen mellan den onda och den goda ändrats?
Har serierna försvarat sin plats, fungerar storyn? Varför?
Hurdana fiender har seriehjälten? Hurdana är de?

Uppgift 2: Jämför en serie med en film som baserar sig på den.
Se på filmen
Hur mycket är lika i filmen och i serien? Vem har skrivit manus?
Hur tycker du att han har lyckats med att applicera serievärlden på filmduken?
Har serienförfattaren varit med och gjort filmen?
Vem tror du att serien och filmen riktar sig till (vilken är målgruppen)?
Hade filmen framgång? Vad beror det på att filmen hade framgång/blev en flopp?

Det sägs att det inte finns berättigat våld i det verkliga livet, men att det finns det i serier och filmer. Fundera på det. Är det sant? Har det skett en förändring här?

2. FILMER OCH BÖCKER

Filmer och tv-serier berättar historier. Böcker berättar också historier. Men filmer och böcker berättar på olika sätt, de har olika språk. Filmen berättar med bilder och ljud. I manuset finns det två grundelement: handling och dialog.

Det har gjorts många filmer i Finland som baserar sig på böcker. Bekanta dig med någon av dem.

Läs boken och se på filmen.

Jämför följande saker:
Intrigen? Vad har ändrats eller lämnats bort?
Ta reda på vem som skrivit filmmanus. Har bokens författare varit med om att göra filmen?
Hur har bokens språk anpassats i filmen? Talar man på samma sätt i boken och i filmen?
Hurdan är huvudpersonen i boken och i filmen?
Hurdana är bipersonerna i boken och i filmen?
Hur visuell tycker du att boken är? Motsvarade filmen dina förväntningar?
Vilkendera gjorde större intryck på dig? Varför?

3. STUMFILM: BERÄTTA ENBART I BILDER

Bildberättelsen i sin renaste form är utan repliker. Återge följande scener/ korta berättelser enbart i handling. Inga repliker, inga tankar som tänks högt, ingen berättarröst. Skriv ner hur personerna gör, så att situationen blir tydlig för publiken:

En flicka och en pojke blir förtjusta i varandra.
Ett par separerar, den ena har tröttnat.
Den ena av två vänner får reda på något, som gör att det uppstår en konflikt.
En vän/pojk- eller flickvän luras, den lurade förstår ingenting.

Dela in er i grupper, skriv ner en scen/berättelse utan repliker och visa upp den för de andra grupperna.
Förstod de andra vad scenen/berättelsen handlade om?

4. REALITY

Det finns realityserier av de mest skilda slag, men en sak är gemensam: här uppträder vanliga människor som hamnar i intressanta situationer.

Realityserier har en manusförfattare. Manusförfattaren völjer ut de tävlande, planerar uppgifter för dem och deltar med att redigera, dvs klippa det färdiga programmet. De situationer tävlingsdeltagarna hamnar i har alltså planerats i förväg, fast reaktionerna man ser är äkta. Det finns mycket mera material i realityserierna än det man ser i det färdiga programmet. Man väljer ut det material som ger en viss bestämd bild av deltagarna. Deras egenskaper förstärks: de snälla blir ännu snällare och de elaka ännu elakare.

I serien Huippumalli haussa (Next Top Model) väljer man bland vackra, men vanliga flickor som inte har erfarenhet av modelljobb en som kan ha framgång som proffs i modellvärlden. Flickorna sätts att bo tillsammans och de får uppgifter i varje avsnitt, där någon som inte klarat sig så bra faller bort.

Programmets drama föds ur konkurrensen mellan flickorna. Man tar alltid med också sådana flickor som har svårt att komma överens med andra.

Hitta på ett eget koncept för en reality-tv-serie. Serien kan vara en tävling eller en dokusåpa.

A: Hitta på en välvilligt sinnad reality-serie, som får publiken och deltagarna på gott humör.

B: Hitta på en illvillig reality-serie där man kränker deltagarna och inger åskådarna en känsla av överlägsenhet eller medkänsla.

Skulle det vara möjligt att förverkliga er serie i TV? Skulle du själv se på den? Vad gör realitytv intressant?

5. FILMENS STRUKTUR

En stor del av filmerna följer åtminstone i någon utsträckning den traditionella strukturen med tre akter. Det sker, trots att den kritiseras och man talar mycket om femaktare. Den traditionella treaktaren är ändå den man börjar med när man ska lära sig bygga upp en films struktur.

Mainstreamfilmens treaktsstruktur i korthet:

Första akten
Speltid ca 30 minuter (manussidorna 1-30). Efter 8-10 minuter en katalytisk händelse, inciting incident – här börjar den egentliga berättelsen.
Mot slutet av akten kommer den första vändpunkten, plot point 1. Här vänder handlingen på ett avgörande sätt. (I en actionfilm börjar den stora biljakten, t.ex.)

Andra akten
Den längsta, räcker ungefär en timme (i manus s. 30-90). Man kan ofta dela in den andra akten i fyra kortare delar.
I mitten av den andra akten finns midpoint (ungefär på s. 60), där det blir klart att huvudpersonerna inte längre kan återgå till sina tidigare liv. Handlingen håller alltså samma riktning, men den djupnar och insatserna ökar (hjälten i en actionfilm förälskar sig till exempel).
Den andra akten slutar i vändpunkt 2, plot point 2. Efter det är det uppenbart att huvudpersonen kommer att utsättas för ett prov och genomgå stora förändringar. Här säger man att huvudpersonen närmar sig den djupa grottan.

Tredje akten
Speltid ca 30 minuter (manussidorna 90-120)
Höjdpunkten eller klimax, där huvudpersonens alla krafter prövas. han uppnår eller förlorar något verkligt värdefullt (t.ex. en duell). Efter det kommer slutlösningen eller resolutionen.

Se en bekant långfilm (ungefär 2 timmar lång). Ser du hur filmen är uppbyggd? Du kan söka efter filmens manus på webben.

6. PROVA SKRIVA ETT MANUS

På webben kan du hitta ett gratisprogram Celtx (celtx.com). Det hjälper dig att skriva akterna i rätt manusform. Du kan prova göra det i world, men det kräver lite mera arbete.

Manus uppbyggnad:
1. Rubrik. Det framgår om handlingen äger rum inne eller ute (int. eller ext.), plats och tid.
2. Beskrivning av handlingen, i parentesen.
3. Dialogen.

Uppgift: Hitta på en berättelse som kan skrivas ner i några scener, t.ex. 3-5 scener. Skriv ner den kort, för dig själv (synopsis).

Skriv ner scenerna som manus.

Lästips:
Käsikirjoittajan työkalupakki – Jouko Aaltonen. Finns på webben som en artikelserie:
http://elokuvantaju.uiah.fi/oppimateriaali/kasikirjoitus/artikkelit/aaltonen_johdanto.jsp
The
Definitive Guide to Screen Writing – Syd Field (Amerikansk klassiker)
Screenwriting Updated – Linda Aronson
Making a Good Script Great eller Advanced Screenwriting – Linda Seger
The Comic Toolbox – John Vorhaus (om att skriva så det blir roligt)

Tips: manusförfattare Miira Karhula

HÖR AV ER!
Vi på Läscentrum vill gärna höra hur man firade Läsveckan på olika håll i Finland, och hur arrangemangen lyckats. Skicka gärna e-post till adressen: lukukeskus(at)lukukeskus.fi
Läscentrum tar också gärna emot tidningsklipp om och kopior på annonser till evenemang ni ordnat under Läsveckan.
Adress: Läscentrum, PB 8, 00531 Helsingfors.

© 2010 Läscentrum