TextversionEva-Stina Byggmästar
 |
| Foto: Eva Åsbacka |
(nymferna) i färgglada hattar javäl de dröja sig kvar i/
dessa gemak i bedårande bersåer. men be om be-rså/
då fler bersåer och överallt små knippen små små små/
doftbuketter blomsterarrangemang men vägen hit hittar/
du hittade du den vad har jag sagt om det där vägdammet/
vad har jag sagt vägdammet det bara ligger där det kära/
kära vägdammet rusigt på sin väg det rör upp vägen för/
oss men renfanan som smyckar diket renfanan denna gula/
fana som alldeles berusad får också oss att ragla – ragla/
till ljuvligt druckna av kyssar./
(ur Älvdrottningen, 2006)
Jo, jag var bara
en liten klorofylldervisch
som virvlade runt
i ditt hjärtas buskland,
runt i en ljuvlig grönska,
bland alla dessa fruktträd, nötträd.
Men säg, när blev du själv en trädgårdsfe –
Och kysste mig med tusen gröna kyssar,
allt medan jordens själ vegeterade
under marmorerade gröna blad
och moln av HALLÅ-HALLON.
(Ur Knoppar blommor blad och grenar, Söderströms 2005)
Eva-Stina Byggmästar (f. 1967) hör till de finlandssvenska poeter som haft genomslagskraft också utanför landets gränser. I Sverige har hennes dikter, från och med samlingen För upp en svan, tagits översvallande emot. "Nordens mest språksensuella poesi skrivs i dag av Eva-Stina Byggmästar", har kritikern Åsa Beckman slagit fast. Byggmästar debuterade som 19-åring på Författarnas Andelslag i Österbotten och arbetade sig genom fyra diktsamlingar fram till en egen ton, en nyskapande gestaltning. Sen så kallade trilogin "Till glädjen", som består av diktsamlingarna mellan åren 1992 och 1997, har haft ett märkbart inflytande på poesiutvecklingen i stort under decenniet, de har väckt beundran och har också fått en del efterföljare. Byggmästars anslag har ändå alltid varit oefterhärmligt. Hennes tematiska världar är barndomen – eller snarare barnavarandet – och naturen. I korsningen mellan dem har nya poetiska upptäckter skett. De poetiska metoderna har varierat, den sällsynt frigjorda associationen med upplösningar och sammansättningar utan begränsande krav har kunnat ge överraskande lyriska resultat. I sina två första samlingar på 2000-talet återknyter Byggmästar till ett mer uttalat andligt spår, som i de allra första diktböckerna tar sig uttryck i ett sökande, både efter innehåll och form. Den harhjärtade människan och Näckrosön har ett tydligt kristusinspirerat bildspråk, men i samlingen Knoppar blommor blad och grenar (2005) sker ett slags sammansmältning, natur och andlighet smälter samman i en grön glädje. I den senaste samlingen, Älvdrottningen, kanaliseras glädjen i en berusande, oemotståndlig kärleksdikt som går över hela registret från passion till ömhet.
Eva-Stina Byggmästar är bosatt i Jeppo. Ett urval av hennes dikter utkom på finska under titeln Onnenvaellus käydään varvasjuoksua år 2002.
Verk:
- I glasskärvornas rike, Författarnas Andelslag 1986
- Amuletten, FörfattarnasAndelslag 1987
- Spiralens form, Författarnas Andelslag 1988
- Drivkrafter, Författarnas Andelslag 1990
- För upp en svan, Söderströms 1992
- Framåt i blått, Söderströms 1994
- Bo under ko, Söderströms 1997
- Den harhjärtade människan, Söderströms 2001
- Näckrosön, Söderströms 2003
- Knoppar blommor blad och grenar, Söderströms 2005
- Älvdrottningen, Söderströms 2006
| Annanstans på nätet: | |
| » | Lysmasken, Knoppar blommor blad och grenar |
| » | Lysmasken, Älvdrottningen |