Textversion

Henrika Ringbom

Fotograf: Thomas Brunell

Astronauterna kom

Astronauterna kom. Astronauterna kom kortklippta, framtestade, fulländade. Från månen kom de som andra människor tillbaka. Ingen är frisk, månprogrammet slut, Nasa erkänner skamset. Astronauterna behövs inte mer. De har det svårt. I sina liv har de plötsligt gjort det viktigaste. De söker jobb. Det är bra, bara bra. De blir vanliga, bråkiga, smågalna. Lagledare, VD:n, tv-producenter. PR-direktörer, artister ministrar. De driver firmor, odlar getingar, förtjänar pengar. Blir Texasmiljonärer. Blir senatorskandidater i Ohio. Påhejas, misslyckas, äcklas, blir predikanter. I fundamentaliststil svavelosande predikar de. Kallelsen fick de på månen. De blir långhåriga som hippies, experimenterar slarvigt klädda bortom sinnevärlden. De förtalar rymdstyrelsen, tystas mer. Får skilsmässa. Blir sjuka. Drabbas av djupa depressioner. Astronauterna är slätstrukna, de är inte mer. De tvivlar, skriver en bok, "Tillbaka till joden", drar sig undan till ett professorsjobb vid ett litet universitet. Lika snaggade som någonsin svingar de ölbägare. De är slut.

ur Händelser. Ur Nya Pressen 1968-1974

Henrika Ringbom (f. 1962) debuterade 1988 med en samling dikter och kortprosa, rakt in i en tid när den svenskspråkiga poesin intresserade sig starkt för språket. Utvecklingen har sedan dess gått åt olika håll, men Henrika Ringbom har inte övergivit sitt förpliktande engagemang för språket som stoff och arbetsredskap. Läsaren ska "vaggas in i språket" har hon en gång sagt i en intervju. Samlingen från mitten av 1990-talet Det finns ingen annanstans, blev hennes verkliga genombrott som lyriker. Dikterna är ett slags variationer kring olika tillstånd och handlingar, ibland är de drömlikt undflyende, ibland konkret påträngande, alltid motiviskt och språkligt genomarbetade. Diktandet är alltid praktik, men Henrika Ringbom har också skrivit om sitt skrivande och sin dikt. Hon är en intellektuell poet som arbetar mycket konkret.

Henrika Ringbom har också en stor kontaktyta till den finskspråkiga poesin. Hon har låtit sig inspireras av t. ex. Jouni Inkala och hans sätt att rytmisera och frasera dikt, hon har översatt flera finska poeter till svenska och själv kommit ut på finska i urvalssamlingen Valkoinen vinttikoira (2005).

Henrika Ringbom växlar mellan poesi och prosa, och hennes senaste samling. Händelser. Ur Nya pressen 1968-1974 innehåller prosadikter, baserande sig på minnet av – och en nyläsning av – tidningstexter ur Nya Pressen, den finlandssvenska kvällstidningen som lades ner 1974. Texterna är laddade och tankeväckande möten mellan underlagets sorglösa tidningsprosa och lyrikens reflektion, och en dragkamp mellan två slags läsning, den oskuldsfulla och den mer informerade.

Lyrik:

• Båge, Söderströms 1988
• Det jag har, Söderströms 1990
• Det finns ingen annanstans, Söderströms 1994
• Den vita vinthunden, Söderströms 2001
• Händelser. Ur Nya Pressen 1968-1974, Söderströms 2009

Prosa:

• Martina dagers längtan (roman), Söderströms, 1998
• Sonjas berättelse (roman), Söderströms 2005

Övrigt:

• Varför finns Vetil? (tillsammans med Peter Mickwitz och Mårten Westö), Söderströms, 1999
• Poesi med andra ord- en brevväxlingsbok om lyrik (tillsammans med Agneta Enckell och Peter Mickwitz), Söderströms, 2003
• Medverkan i olika antologier med dikt och texter kring skrivande och litteratur