Textversion

Inga-Britt Wik

Dagsljuslöven, svalornas/
höga rop,/
junikänslan når mig: den här sommaren/
är min, jag ska skriva ljusa dikter,/
jag ska gå längs fjärden grönt/
och långsamt,/
jag ska känna det oförnimbara/
som har följt mig./

(ur Skriver i dagarnas bok, 2008)

Det händer att jag glömmer musiken
Jag sysslar med färgrika tidsfördriv

med ingentings bjällror i öronen.
Så hör jag Vivaldis violiner,

jag är tillbaka, jag är musik alltigenom.
Jag vet inte hur det sker.

"Säg inte: hur? Men tro", säger du,
"allt sker nu".

(ur Ett ändligt antal gröna dagar, 2005)

Inga-Britt Wik (1930-2008) debuterade 1952 som en i ett starkt fält österbottniska
lyriker. Hon inspirerades först av både modernistisk och s.k. nyenkel diktning. På 1970-talet blev hennes diktning mer öppet samhällstillvänd och -kritisk. 1980-talet var särskilt produktivt. En inspirationskälla var Eva Wichman, vars efterlämnade prosa hon redigerade i en mycket läst volym. Den egna prosan tog fart med en självbiografisk roman som dryftar kärleken, äktenskapet och villkoren för konstnärligt skapande. Wik varvade författarskapet med värvet som universitetslektor i svenska. Kollega både i det akademiska och lyriska var Lars Huldén, och 2002 gav hon ut en brett upplagd intervjubok med honom. Viljan till dialog syns också i brevbiografin över Solveig von Schoultz. Dikterna i Ett ändligt antal gröna dagar (2005) kan läsas som ett fortlöpande samtal med henne. Den föregående, Dagar, gläntor (2003) måste räknas som en av författarskapets toppar. Där demonstreras mycket som är specifikt för Wik: de snabba konfrontationerna, blickarna ner i bråddjupet, förmågan att frakta hoppet vidare. Som pensionär återvände Inga-Britt Wik till sin födelseort Vasa. Skriver i dagarnas bok (2008) blev hennes sista diktsamling. Den känns som ett koncentrat av de stoff och hållningar hon stått för under ett långt livsverk som författare och poet. Här finns också de sista årens kamp för att bibehålla språket som nyanserat uttrycksmedel efter en sjukdom. Dikterna delar det meningsfulla med kampen – och segern – med läsaren.

Verk (alla utgivna på Schildts)

Lyrik:
Profil, 1952
Staden, 1954
Fönstret, 1958
Kvällar, 1964
Långa längtan, 1969
Mänskliga människor, 1977
Sånger för sena älskande, 1978
Jack´s Café, 1980
Kära gamla värld, 1982
Vårarna, 1987
Färdas, 1990
ett hav, ett vatten. Dikter 1954-1993 i urval, 1993
Kattvägen, 1994
Löksommar, 1998
Dagar, gläntor, 2003
Ett ändligt antal gröna dagar, 2005
Skriver i dagarnas bok, 2008

Prosa:
Såg sig den älskade om (roman), 1985
Ingen lycklig kärlek (roman), 1988
Bryta upp (roman), 1996
Vilken dröm hon har (noveller), 2001

Övrigt:
Eva Wichman: Bilder av livet, belysta, 1977 (red.)
Solveig von Schoultz: Det som har varit, det som är. En brevbiografi, 1999 (urval och kommentar)
Strövtåg i ordskogen. Lars Huldén om liv och verk, 2002