Textversion

Kurt Högnäs

Där ligger slänter med friskt gräs
med flockar av gäss vaggande genom ljuset
och barnröster i ljusa byar över cykelslingor i asfalt,
och de blänker på långt håll.
Där finns en liten holme med en brosats på lek,
man tar det försiktigt,
man beträder ju en saga vars handling
kanske inte håller.
Mitt i vattnet en stubbe, vid nog för en familj
grenarna ovanför går skära eller vita
med hela sommaren framför.
Men fort nu innan det är för sent!
Ur barken slår fragment av ett språk, av många,
vilket sorl i kanalerna!
Det långa leendet som delar gräset kommer sig av sjön,
där går krusningar av en bris,
den rör sig oändligt mjukt i kvällsljuset.
Man märker knappt
att man just då tagit steget in
i en hägring.

(ur Och havet lyste, Söderströms 2008)

Man såg oss,
i vattnet under broräcket,
om man tänjde sig,
just där båtarna kom forsande.
Där öppnade sig inget
tomrum efter oss,
vi låg gråbleka i ansiktet
utan anspråk på
djup, kanske såg man oss
bara i utkast. Men
vi fanns, vi klamrade oss
vid skenet. Som om
hinnan bar.(Ur Tills djupet tar mig, Söderströms 2004)

Kurt Högnäs är född 1931 i Jakobstad. Hans lyriska debut inföll mitt i 1950-talet, men inväntade 1970-talet innan det tog fart. I den fjärde samlingen, Italiensk svit (1979), sker ett definitivt genombrott också för den prosalyriska form som Kurt Högnäs i olika variationer odlat sedan dess. I Svenskfinland hittar han knappast sin överman i denna krävande gren. Observationerna kring livets skörhet och de uddiga kulturkritiska inpassen låter en gärna associera till antikens klassiker. Tonens auktoritet och den sensibla klarsynen gör det också, medan diktens känsliga naturbilder knyter an till en mer närliggande tradition.

Det geografiska – och topografiska – österbottniska landskapet har alltid betytt mycket för Kurt Högnäs, men också resor, inte minst till Medelhavsområdet. Nutida lyrikläsare kan gärna påminnas om att Högnäs under 1970-talet översatte dikter av den sicilianske poeten och maffiamotståndaren Danilo Dolci, och också annars bidrog till att göra hans verk känt i Finland. Språk blev också mer konkret ett levebröd för Kurt Högnäs, han har arbetat som språklärare vid olika läroinrättningar, bl.a. vid samlyceet i Kristinestad, där han fortfarande är bosatt.

Staden och havet är de dominerande motivkretsarna i de senaste diktsamlingarna. Det kan vara hemstaden, men likaväl, som i den nyaste samlingen Och havet lyste, städer i Mexico eller på Cypern. Havet är inte bara den stora sammanbindaren, det fungerar också som en universell reflektionsyta, som får allt att framstå tydligare – eller att lysa.

Verk (alla utgivna på Söderströms):

• Början till liv, 1955
• Vindvart, 1959
• Glashus, 1972
• Italiensk svit, 1979
• En handfull ljus, 1981
• Överskridningar, 1983
• Nattens lökar, 1985
• Tunnelbana, 1987
• Med sorgens mod, 1989
• Månvass, 1992
• Röster från en gräns, 1995
• Som en sten i rymdens brunn – textsvit i lyrisk profil, 1998
• Kontrabas till valarna – prosadikter, 2001
• Tills djupet tar mig, 2004
• Och havet lyste, 2008