Monica Ålgars
Jag minns allting jag minns att det. Här bara är tid som inte kommer att kommas ihåg jag minns ljuset. Förstås hur det slog i gatan och hur gatan kastade det tillbaka genom. Vattenpölarna genom regnet som senare. Skulle bli snö jag minns att de sade att jag kunde andas lika. Bra som någon annan jag minns att man måste hämta stolar från andra bord för. Att alla skulle rymmas jag minns att jag dog och levde och levde och. Dog jag. Minns att jag ännu inte hade vant mig vid att äga en. Annan människa jag minns att jag ännu inte hade vant mig vid att du bar mitt namn.
(Ur Tillräckligt mörkt för en picknick, Schildts 2008) Monica Ålgars (f. 1981 i Pargas) prisbelönades för en novell i Arvid Mörne-tävlingen 1999 och kom samma år ut med sin fösta diktsamling, Under Teresas svarta naglar. Den bestod av texter som inte brydde sig stort om genregränser, som beskrev unga människors kontakter och känslor, djupa och omvälvande, flyktiga, ibland allt på samma gång. Tristessen och den inskränkta tillvaron på en liten ort fick också sin beskärda del. Den andra diktsamlingen Tillräckligt mörkt för en picknick utkom 2008. Mellan samlingarna har Monica Ålgars varit sysselsatt med att studera, resa och publicera sig journalistiskt. Hennes träffande, välformulerade kolumner i Studentbladet och i Hufvudstadsbladet har varit mycket lästa och diskuterade. De prosalyriska texterna i den nya boken rör relationer, vardag, sorg och kärlek, och dukar därmed upp för en hel palett av känslor, formellt sett okonventionellt – den oförvägna språkbehandlingen låter oss granska varat i detalj, och från överraskande synvinklar. Monica Ålgars bor i Helsingfors, verkar som psykolog och forskare. Verk:
|
|
|||||||||