Textversion

Peter Mickwitz

vad jag älskar

ögats överväxt

i namnet av den kärlek
som är det avlövade träd
vars svarta vasshets grenar
fortsätter växa vintern igenom

i den kärleks namn som är
det våta svarta träd vars grenar
söker sprider sig, som springer fram,
blir ådror, slamförande strömmar

i det namn vars ådror växer
in i den blåhet som rinner fram
över dina ögon, vida öppna fält,
namnet som växer ur dess svarta

djupa mitt, namnet som täcker
dig din himmel med sin överväxt
och himlen himmelsgod och jorden
jord av ljus av vatten, ljus, och det

namn som växer tills marken själv
tills du själv du dig egen där ute
bara syns som ögonblick färggrant
avlägsna skärande vasshets djupa

(ur För vad kroppen är värd)

Peter Mickwitz, född 1964, är en betydande kraft i finländskt poesiliv. Hans diktning (sammanlagt sex samlingar har utkommit i Svenskfinland, en samlingsvolym gavs ut i Sverige 2004 och en urvalsvolym på finska 2006) är på samma gång skir och intellektuell och verklighetsförankrad, och den har givit honom en ovanlig pondus som poet redan från starten.

Mickwitz har också hela tiden intresserat sig för resonemang och debatt kring poesi och diktskrivande, och har skrivit artiklar och inlägg i dagspress och tryckta och elektroniska tidskrifter. Hans radie sträcker sig över tre olika kulturella sfärer, den finlandssvenska, den rikssvenska och den finska. Han har initierat översättning av modern lyrik som bl.a. manifesterat sig i antologin Ett svart får i motljus, där han själv står som redaktör för ett urval ny finsk dikt på svenska. Systerantologin Etupainoinen pyrstötähti, med finlandssvensk dikt på finska är bara en av de antologier han själv är representerad i.

Under 80- och 90-talet var Peter Mickwitz redaktör för tidskrifterna ai-ai och Kontur. Han har också varit verksam i Nuoren Voiman Liitto, som dess ordförande 1996-1998. Mickwitz egna dikter finns översatta till finska, engelska, isländska och polska och en urvalsvolym utkom på finska 2006 i Jyrki Kiiskinens översättning. Den senaste samlingen, Där bara diset återstår av paradiset, är en tjock och bångstyrig bok som hämningslöst låter språket leka och som samtidigt öppnar för en träffsäker och oväntat svidande samtidskritik.

Verk:

Diktsamlingar:

• Rudan, vanten och gangstern (essäer, redaktör tillsammans med Michel Ekman), Söderströms 1995
• Varför finns Vetil? (med Henrika Ringbom och Mårten Westö), Söderströms 1999
• Ett svart får i motljus (red.), Söderströms och FIB:s lyrikklubb 2000
• Poesi med andra ord (brevsamtalsbok tillsammans med Agneta Enckell och Henrika Ringbom), Söderströms 2003