Textversion

Torsten Pettersson

Kuva: Andy Peterson

Hela veckan stryker molnen
långsamt utmed tak och träd.

Samma linje varje dag,
varken högre eller lägre,
samma former över himlen.

Som om något visades för oss,
vänligt om och om igen,
då vi inte förstår.

(ur Seendets rike. 2009)

Den Okände

Den korta kvällen glöder röd som koppar
över de svarta taken när jag stänger
min tunga fönsterlucka för att sova.
Jag blundar och mitt huvud fylls av bilder.

Hela mitt långa liv har jag fått skåda
en fjärran Skapare i allt det Skapta
men hellre minns jag nu min första resa,
en ensam vandring över Lapplands moar:

Den höga himlen och det hårda gruset.
Den långa vägen i den röda ljungen.
Den rena luften och det långa ljuset.

Jag blev ett kärl för kölden och för vinden
och anden som går genom köld och vind:
Den Okände som då en gång var nära.

(ur Jag ser en stjärna. Ett diktat porträtt av Carl von Linné. 2007)

Torsten Pettersson, född 1955, har under mer än halva sin akademiska karriär varit rotad i Sverige. Sedan början av 1990-talet är han professor i litteraturvetenskap i Uppsala. Det skönlitterära författarskapet, som i dag består av nio diktsamlingar, en volym noveller och en roman, bär spår av vår egen lyriska modernistiska tradition, men släpper också in glimtar av den stora beläsenhet som är den lärde forskarens. Dikterna präglades från första början av språklig precision och en förtätning som gör känslostoffet hetare. Formellt varierar de från strofiskt doserad ganska konventionellt upplagd dikt till mer nerkrympta, ibland aforistiska rader. I de senare samlingarna är dikterna längre och mer berättande. De samlar upp många av de motiv Pettersson arbetat med under åren. Det är världsångest och människans utsatthet, individens ensamhet och plötsliga glimtar av kärlek. "Mörker" är ett nyckelord genom hela diktningen, men utan dess motsats skulle aldrig några konturer kunna uppstå. "Solen" är lika viktig, den återkommer också som ett slags återsken – eller som momentan upplysning. Dikterna i Jag ser en stjärna (2007) kretsar kring Carl von Linné och blir ett bråddjupt och mångtydigt personporträtt där den fritt använda sonettformen bär upp komplikationerna. Den nyaste samlingen heter Seendets rike och kan läsas som en studie i ljus.

Verk (alla utgivna på Söderströms)

Lyrik:
Besvärjelse, 1985
Ser du dem inte? 1987
Solen är en tunnel, 1989
Vargskallen och andra berättelser (noveller), 1991
Livets namn är alltid, 1994
Det finns inget annat, 1999
Varje dag, 2002
Mörkret. Det börjar. Glansen. Den varar. 2005
Jag ser en stjärna. Ett diktat porträtt av Carl von Linné. 2007
Seendets rike. 2009

Prosa:
Vargskallen och andra berättelser. 1981
Ge mig dina ögon. 2008