Kiiltomadon pääkirjoitus: Kääntäjä on kunniallinen ammatti
Lukukeskus – Läscentrum
TIEDOTE / PRESSMEDDELANDE 9.3.2009
http://www.kiiltomato.net/
http://www.kiiltomato.net/?lang=swe
Tiedustelut / information: Riitta Vaismaa, riitta.vaismaa(at)lukukeskus.fi, 09-77461144, 050-3019226
Tarja Roinila Kiiltomadon pääkirjoituksessa: Suomentaja on kunniallinen ammatti
 |
Roinila kertoo, miten hänen uraansa aloittavana suomentajana oli oltava valmis tekemään työ melkein ilmaiseksi. - Hyväksyin tilanteen, kun en muutakaan voinut, hän kirjoittaa. Hän kertoo nauttivansa työstään ja kuuluvansa niihin onnellisiin, jotka ovat saaneet suomentaa kaunokirjallisesti haastavia tekstejä.
Kääntämisen matalapalkka-alalla tehdään työtä liikeyrityksille, joiden myymää tuotetta ei olisi olemassa ilman kääntäjää. - Kaunokirjallisuudestamme kaksi kolmasosaa on suomennettua, Roinila muistuttaa. Rakenteelliseen ongelmaan ei ole yksittäistä syntipukkia. Siksi se vaatii asioiden ajattelemista uudelleen. Vakiintuneet käytännöt istuvat tiukassa. Palkkiotasolle ole asiaperusteita. Kääntäjien neuvotteluvaltit ovat vähäiset. Yhteiskunnan perustoimintojen kannalta kääntäjät eivät ole avainryhmä, sivistysperustan kannalta he sitä ovat.
Kääntäjien ammattikunnasta voi olla ylpeä. Kaunokirjallisten käännösten taso on Suomessa nautittavan korkea. Silti toimeentulo pakottaa ammattilaisia ryhtymään verkostomyyjäksi tai miettimään siirtymistä hoitoalalle.
Euroopan kattavan selvityksen mukaan Suomessa kaunokirjallisuuden suomentajat tienaavat 44 prosenttia teollisuus- ja palvelusektorin työntekijän keskipalkasta. Vain Italian luku on alhaisempi. Tilanne on hälyttävä: pelissä on kokonaisen ammattikunnan tulevaisuus. - Suomennosten korkea taso ja suomentajien omistautuvuus työlleen tuntuu suoranaiselta ihmeeltä, Roinila pohtii.
* * * *
Tarja Roinila i Lysmaskens ledare: Att översätta är ett hederligt yrke
Översättaren Tarja Roinila beskriver i Kiiltomato.net – Lysmaskens ledare hur en översättare i dag har svårt att komma upp till en bruttoinkomst på tusen euro. Om honoraren fördubblades skulle de kanske stå i rimlig proportion till arbetsinsatsen. – Man måste få till stånd hållbara förutsättningar för översättaryrket, kräver Roinila. Hon efterlyser förutom översättarnas också förläggarnas bidrag till ärendets lösning.
Roinila berättar hur hon i början av sin översättarkarriär måste vara redo att arbeta nästan gratis. – Jag accepterade situationen, jag kunde ju inte annat, skriver hon. Hon förklarar att hon njuter av sitt arbete, och att hon hör till de lyckliga som fått översätta litterärt avancerade texter.
I denna låglönebransch arbetar man åt affärsföretag som säljer en produkt som alltså inte skulle finnas utan översättare. – En tredjedel av litteraturen på finska är översättningar, påminner Roinila. Men problemet är närmast strukturellt, och man kan inte peka ut någon särskild syndabock. Därför måste man tänka om när det gäller hela branschen. Det är svårt att göra sig av med hävdvunnen praxis. Det finns inga sakskäl för den låga lönenivån. Översättarna har sällan trumf på hand i löneförhandlingen. Ser man till samhällets grundfunktioner är översättarna knappast i nyckelposition, men betraktar man den fundamentala bildningen är de desto viktigare.
Man kan vara stolt över översättarkåren. Skönlitterära översättningar till finska har en glädjande hög kvalitet. Ändå är inkomsterna så låga att yrkesutövande översättare får överväga att ta jobb som nätverksförsäljare eller inom vården.
En europeisk undersökning visar att översättare av skönlitteratur i Finland tjänar 44 procent av medellönen hos anställda i industri- eller serviceyrken. Bara Italien har det sämre ställt. Situationen är alarmerande: en hel yrkeskårs framtid står på spel. Att översättningarna är kvalitativt så högststående och att översättarna är så hängivna känns som ett rent under, säger Roinila.